2:a plats i Gladiatorerna! En summering av äventyret

Jaha, då var äventyret slut och det blev tyvärr en 2:a plats för mig i Gladiatorerna 2012. Borde jag vara nöjd? Njae, kanske en vacker dag men inte just nu. Som min väninna sa igår "är man med i en tävling, och dessutom går till final vill man självklart vinna om är en vinnarskalle. Kommer man tvåan så är det väl klart att man inte är nöjd utan besviken eftersom man är en tävlingsmänniska". Just precis så känner jag! Att vara en dålig förlorare är en sak men besviken är något helt annat. Hade det varit ojämnt och jag förlorat med hästlängder så hade kanske inte besvikelsen varit så stor över förlusten men så var faktiskt inte fallet utan det var marginalerna som avgjorde. Jag och Elin tar poäng i samma grenar och det är tyvärr det tråkiga försprånget som avgör. Elin är en grym atlet och jag är glad att just hon vann och ingen annan!

Att springa in på arenan i finalen var allt annat än nervöst, då jag redan gjort det två gånger tidigare på två dagar. Jag var ju van vid det och inte det minsta nervös inför grenarna utan nu ville jag endast njuta och fokusera på att ge mitt yttersta i varje gren.

Blev ni överraskade att jag fick möta Bullet i Duellen? Ha ha ha, inte det minsta va? De ville förmodligen fortsätta med showen mellan mig och henne. Jag visste att hon skulle kliva in på arenan med sina giantstep, kunde inte göra något annat än att garva. Jag är fjäder jämfört med henne så även denna gång flög jag ner i vattnet vilket inte är något överraskande. Elin fick betydligt lättare motstånd i form av Hyper och där blev det en bra duell mellan tjejerna men till slut fick Elin se sig besegrad av Hyper som enligt mig förvånansvärt gjorde en grym insats. Elin är några kilogram tyngre och längre och den duellen kunde ha slutat hur som helst. Det hade varit kul att få ha möta någon i min egen storlek och se hur duellen hade utspelat sig då. Vikten har en avgörande roll i den här grenen, därför är det tråkigt att ha mött den bästa Gladiatorn som är obesegrat alla tre programmet. Men men, det är underhållning och show, endast till att acceptera det.

Attackboll var näst på tur och nu var det Elins tur att skramla hem 20 poäng som jag gjorde i semifinalen, bra gjort! Det fanns inte mycket sting i Stinger den här gången och Elin är betydligt större än henne och grenen i sig är som att lira lite handboll. Jag anade att Elin skulle få många poäng mot Stinger. Amazon som jag mötte var lite bättre, typiskt nog. Grejen var att hon slet så jäkla mycket i mina kläder och hår..ha ha.. ja, alla ställen utom kroppen. Hon lyckades med sin taktik och tacklingarna, jag fick endast ihop 12 poäng. Jag var rätt besviken på min egen insats i attackboll men jag har endast mig själv att skylla på. Det är som det är!

I plattan däremot gick det grymt bra, den viljan och inställning jag hade där kan jag inte klaga på! Jag har fått enormt mycket creed för insatsen där och jag tackar så ödmjukt för de, har aldrig brottats i hela mitt liv och möter dessutom en Gladiator som precis tagit SM-guld i bänkpress 102,5 kg samt har hon också tagit SM-guld i styrkelyft. Med det sagt blir jag ännu mer glad att jag "kastade runt Kitsune" som kommentatorerna sa. När jag ser klippet ryser jag och konstaterar att det var en av de bästa insatserna i programmet, följt av poängrekordet i rekylen och attackbollen i semifinalen. Ska vi vara ärliga borda Elin ha diskats i plattan vilket syns tydligt när hon tar tag i pinnen som hjälper henne så att hon inte ramlar ner från plattan. Hade inte pinnen varit där hade hon varit besegrad, punkt! Även kommentatorerna markerade det tydligt men domaren är feg och låter henne fortsätta med en varning. Det är klart att man spekulerar så här i efterhand "vad hade hänt om hon blev nollad i plattan?","vem hade vunnit då?". Jag hade startat med 1 sekund försprång och då hade hinderbanan kunnat sluta hur som helt. Jag är inte bitter om någon tror det, men jag förspråkar fair-play och rättvisa och jag är inte ensam om att tycka det. Livet är inte rättvist!

Hängbron stod som fjärde gren på schemat och det måste nog vara den läskigaste grenen i programmet. Första gången för mig och jag tvekar rakt igenom hela förloppet, ingen snack om saken att det märks att jag inte ville trycka till. Varför vet jag inte men jag hade nog i åtanke de skador som de tidigare utmanare ådrog sig, och de var rätt allvarliga. Ingen riktig ursäkt men jag trodde att jag sprang mot Athena men i efterhand ser jag att jag smyger fram, ha ha ha. Nåja, inte den bästa insatsen och det var väl tur att Elin mötte Bullet, även hon var besegrad på direkten. Jag säger det igen, ingen kan slå stålkvinnan Bullet, hon är helt otrolig!

I pyramiden borde jag och Elin ha samarbetat vilket vi glömde prata om innan vi gick ut, lite lättare att vara efterklok. Ice och Lynx gjorde det de skulle och vi hade inte världens bästa taktik. För att lyckas i pyramiden är det bra att korsa varandra så att Gladiatorerna också gör det och fastnar du i en duell med Gladiatorn är det viktigt att dra med henne längst ner på mattan för att försöka springa ifrån på nytt. Mjölksyran är trevlig i pyramiden, NOT!

Sista grenen innan den avgörande hinderbanan var gatloppet, inget nytt för mig. Ni ska veta att smällarna jag fick i semifinalen av Bullet hade jag minsann inte glömt bort direkt. Jag kände mig mentalt starkare och inställningen var på en helt annan nivå när jag stod framför henne. Hon trodde kanske att jag var rädd för henne, men inte det minsta! Bullet är den som tog fram den grymma inställningen hos mig som bidrog till att jag kämpade så hårt i plattan bland annat och nu var det dags för ett nytt möte. Den här gången hade jag en taktik och den gick hem. Min grundtanke var att komma upp på ena sidan och låta henne slå på mig en stund innan jag gjorde en riktningsförändring och snurrade runt till andra sidan. Väl förbi Bullet har inte någon utmanare haft det jättesvårt att komma förbi och även jag kunde springa förbi de resterande relativt lätt. Många undrar hur ont det gör att fightas i gatloppet och det är svårt att säga, smärtgränsen är olika hos oss individer. Är du van vid kroppskontakt borde gatloppet inte vara några problem men spenderar du alla dina träningstimmar på gymmet, är risken att du får lite bekymmer i gatloppet. Som sagt, svårt att svara på och sedan kan man ha oturen att de träffar dig på något känsligt ställe medan du ligger ner, exempelvis i nacken, ansiktet, ryggen etc.och det är ju aldrig skönt direkt. Elin hade inte heller några större problem med att springa förbi Gladiatorerna och även hon fick ihop 10 välförtjänta poäng inför hinderbanan.

Då var det alltså dags för äventyrets sista gren, den tuffa hinderbanan. Jag var helt utmattad i min kropp, tre dagar av konstant fightande och psykande, lite sömn och nervositet. Jag hade dessutom endast 11 timmar på mig att återhämta mig vilket är allt annat än optimalt! Nu gällde att ta fram allt som fanns kvar i kroppen plus all vilja och inställning som fanns kvar och lite till. När jag såg att Elin hade lite problem över första hindret kände jag att nu kommer det blir jämnt! Elin lyckades få tillbaka sitt försprång eftersom jag tog tid på mig i båda näten, det måste nog ha varit mina sämsta moment i hinderbanan. Jag hade lite otur när jag hoppade ner i vattnet och fick simma med en arm. Min sport-bh åkte upp och jag blottade mina byst under vattnet och fick simma med ena armen och försöka få sport-bh:on och linnet på plats. Elin kunde då öka sitt försprång ännu mer och jag tänkte "faaaan, så jävla typiskt, kan jag inte få lite tur med mig?" Missade dessvärre på balansgången för jag ville ifatt Elin men ramlade tråkigt nog men kom upp på pyramiden direkt. Jag fick hoppas på att Elin skulle bomma på första försöket på rullbandet vilket hon gjorde då hon gick ut för hårt i övriga banan. Det är viktigt att ha kvar energi för att orka upp och jag ser att hon bommar från linbanan och precis när jag landar och ska ta ansats börjar Elin springa upp på nytt. Jag springer själv upp på rullbandet och ser Elin komma upp och trycka på knappen och få se mig själv besegrad. Tungt! Ett tungt ögonblick i mitt liv, kanske en av de tyngsta någonsin. Elin vinner med hjälp av sitt försprång, dvs. 4 sekunder och det räckte och det därför det så otroligt viktigt att samla på sig så många poäng som möjligt i grenarna.

Just då kände jag enorm besvikelse över min egen insats, speciellt i hinderbanan. Elin missar också på två moment men mina misstag kostade mig segern eftersom de tog längre tid. Jag kan inget annat än gratulera Elin för en fin insats och segern. Jag är glad att en f.d handbollsspelare vinner Gladiatorerna! Jag gjorde mitt yttersta och det räckte inte den här gången men vacker dag kommer även jag att vara nöjd över min insats.

Jag har fått många frågor angående Gladiatorernas beteende och hur de betedde sig när kameran inte var på och jag kan endast delge mina egna erfarenheter. Efter min vinst i semifinalen var det ingen av tjejerna som varken klappade (förutom Ice, nästa motvilligt) eller grattade mig efteråt utan istället gav mig spydiga kommenterar. Jag skrattade och sa att de kunde slappa av lite för en gångs skull men de fortsatte. Samma gäller i finalen, ingen sa någonting till mig utan endast tittade snett på mig. Gladiatorerna är ett TV-program och underhållning och de har en karaktär att spela vilket alla vet, samma gäller oss utmanare. När jag tävlar vill jag vinna och är du kaxig mot mig är jag inte rädd och backar utan jag vågar stå upp för mig själv och svara tillbaka. Det var som sagt inte omtyckt av de eller vissa människor när jag läser kommentarfältet på TV4:s hemsida. I detta avlånga land är det inte okej att sticka ut och vara stolt över sig själv, våga stå emot, visa känslor, glädje när man lyckas. Det svider oerhört mycket i många ögon och det är faktiskt endast deras problem och inte mitt. Att människor sedan dömer mig utifrån programmet säger mer om de än om mig som fick stå ut en hel del. Sedan säger vissa "är man kaxig får man räkna med extra mycket stryk etc", Ja och, har jag eller någon annan sagt annorlunda? Inte en enda gång under programmet gnällde jag över att jag fick "extra" mycket stryk eller liknande utan jag var förbannad på min egen insats (förutom när Bullet tryckte topsen i ryggen på mig långt efter att signalen gick) Det är tävling för guds skull och jag vill vinna, punkt!

Jag har fått ofantligt många mail, sms, hälsningar osv. av människor som anser att det var den rätta spiriten och utan mig hade det inte varit lika kul att titta på programmet. Inget jag kan säga så mycket om för det är helt annorlunda att se sig själv men jag var aldrig någon annan eller "sparade på något". Mina bekanta och vänner säger att de hade blivit galna och smällt till Gladiatorerna på riktigt om de hade kaxat så mycket mot de. Det kan upplevas spänt i TV:en men jag upplevde det aldrig så eftersom jag är tävlingsmänniska och är van att det blir fighter och likande men som sagt det svider en aning i vissa ögon och de retas sig.

Under inspelningen kände jag inte något agg mot någon speciell Gladiator och även om det ser ut så när det gäller mig och Bullet så var det mer tävlingsinriktat. Jag hade inget att vinna på att bli ovän vilket kommentatorer ville få det att låta som det, som sedan förstärkte allt. Själv garvar jag åt "bråket" mellan mig och Bullet för jag hade ingen som helst chans mot henne. Nu i efterhand, efter att programmen sänds ser jag tydligt att Gladiatorerna inte gillade mig och det är nästan sorgligt att se att de inte ens kan klappa när jag vinner semifinalen.I finalen är det lite annorlunda i och med alla klappar hela tiden. Var det inte en karaktär de spelade, eller hur var det nu igen? Som idrottare/atlet fighats man på handbollsplanen men efter matchen tackar man alltid sin motståndare av respekt. Killarna kom fram och grattade, där var det inga konstigheter. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket för jag vet att hade jag betett mig som en mes, vilket jag kunde ha gjort, hade jag aldrig kommit så långt. De nämner mitt temperament och kaxighet som kan uppfattas på olika sätt men för mig är det endast positivt när det vankas tävling. Ingen är lik någon annan, vi sporras av olika saker och jag älskade när Gladiatorerna retade sig på mig eller "psykade" mig, det är en del av programmet och för mig blev det en positiv utdelning. Ni som har läst Zlatans bok vet jag vad jag talar om. Hans attityd var inte accepterad av alla och därför var det extra roligt och viktigt att motbevisa de människor som såg ner och retades på honom. Att vända ett nederlag till något positivt blev drivkraften, att inte duga för vissa och sedan vända på det visade på målmedvetenhet och framför allt att aldrig vara någon annan för att tillfredsställa andra gjorde honom unik. Jag fullkomligt älskar människor som aldrig bryr sig om vad andra människor tycker eller tänker om de, det är egentligen deras problem. Att vara sig själv, ett original är ingen norm och det uppskattas inte av alla för det är inte "normalt". Hade jag varit som alla andra, hade jag aldrig heller lyckats med det jag åstadkommit i livet. I vilket fall så gillar jag gladiatorerna och jag följer flera av deras bloggar och många av de är inspirationskällor för mig.

Jag har haft så mycket stöd under den här resan av klack, familj, vänner, bekanta, mina elever och kollegor och er läsare som jag inte känner, andra främlingar på stan osv. Ni trodde på mig hela vägen och det lite tungt att göra er besvikna och i efterhand är det ni också som intalat mig att jag ska vara nöjd och glad över min insats. Ni är ovärderliga och jag tackar så ödmjukt för allt stöd ni har gett mig. Ni vet exakt vilka ni är! Extra tack till min fina sambo som anmälde mig till äventyret och trodde på att jag hela vägen. Utan honom hade jag aldrig deltagit och blivit en erfarenhet rikare.

Samtidigt har jag också insett vilka mina vänner och bekanta inte är längre, utan endast hör av sig när de är nyfikna, behöver något eller liknande och ni vet också vilka ni är, men ni är stolta och klarar inte av att ens skicka en hälsning. Jag är som sagt människa och är långt ifrån perfekt men jag är alltid ärlig och mig själv och har mina brister men att ha haft vissa vänner och bekanta i mitt liv i många år och som dessutom pryder en del av mina vänner på facebook som inte har mage nog att visa sitt stöd är allt annat än äkta. Jag har inte plats för det i mitt liv och det vill jag ha bort!

Nu är jag redo för nya utmaningar, "livet efter Gladiatorerna börjar nu", vad det nu innebär och jag har ett stort arbete framför mig. Programmet har öppnat många dörrar vilket jag är tacksam för och det måste jag dra nytta av. Jag har fått jobberbjudande men än så länge inget som jag önskar att arbeta med för tillfället. Min hemsida som skulle varit färdig för ett bra tag sedan men har strulat och förhoppningsvis står den klar snart.

Funderar du på att söka till Gladiatorerna? Vi, finalister ger tips till er utmanare HÄR

Ni som har missat finalen kan fortfarande se den via TV4 Play i fyra dagar till HÄR

Tack ännu en gång för allt stöd, jag är superglad över att ha er underbara människor i mitt liv <3 Grattis till Elin och Eric som blev årets utmanare och bra kämpat kära Luis.

Bjuder på bilder som jag lånat från TV4:s hemsida, bilderna är från finalen.

Bullet är besviken över att jag aldrig gav henne någon match i duellen och därför doppade hon sig i vattnet:)

Två poäng i attackboll mot Amazon. 

Amazon ger mig en härlig blick efter attackboll:) 

Omplåstring efter attackboll, hittade massor med rivmärken och blod. 

Grymt fight på plattan. Jag är nöjd efter insatsen här:)

Mindre nöjd efter insatsen i hängbron mot Athena. 

I gatloppet när jag passerar grymma Bullet

I hinderbanan är Elin några meter före mig. Rätt cool bild faktiskt! 

Så här glad var jag efter förlusten i finalen. Otroligt besviken! Några från min klack stöttar mig men även de är lite besvikna :(

Årets 1:a och 2:a i Gladiatorerna! 

Stort grattis Elin!