Eftertankar - Gladiatorerna

Jag kunde inte sova inatt, klockan 05.00 hörde jag Hugos suckningar och då fick jag släcka och krypa till kojs. Har försökt svara på så många mail, SMS och svar på Facebook men fortfarande trillar det in massor med stöd. Ni är helt underbara allihopa!

En liten korrigering angående informationen på mig under programmet. Jag är 26 år (inte 25), är 167 cm lång (inte 165) och väger 63 kg (inte 60). Konstigt att det står fel på alla dessa, för de var detsamma under inspelningen. I för sig kan det bero på att Johan som anmälde mig till Gladiatorerna chansade på hur lång samt hur mycket jag vägde och sedan glömde de ändra informationen. Nåja, kanske inte viktigt men men, rätt ska vara rätt!

Kul att läsa alla kommentarer från alla håll och kanter, på olika bloggar, på TV 4:s hemsida etc, angående Noghors prestation och varför han inte vann. Många anser att det är orättvisst eftersom att han dominerade hela programmet igenom men orkade inte ta sig runt hela hinderbanan. Mjölksyran satte helt enkelt stopp, fanns inga krafter att ge och därmed lyckades Calle springa in i mål först. Det är spännande att höra vad folk tycker om programmet, upplägget, vad som är rättvisst, orättvisst, häftigt, mindre coolt, dåligt osv. Att tycka är enkelt men att argumentera är snäppet svårare!

Gladiatorerna är en show och underhållning på TV, det är just de som ska underhålla och vi i deras skugga. De ska se orubbliga, tuffa, arga, kaxiga, starka och mycket mer och vi "vanliga" Svenssons ska helst inte sticka ut för mycket, inte visa känslor eller attityd för då anses det dåligt från många håll och kanter och då måste Gladiatorerna sätta oss på plats, det är deras arena och de bestämmer. Faktiskt är det lite åt det hållet, programmet heter trots allt Gladiatorerna och inte "utmanarna". Varje Gladiator har en karaktär att spela och vissa går in för det mer än andra och ett tydligt (tror jag) igår. Förstår inte varför han inte sprang ner till sin linje när Calle tog poäng i rekylen enligt reglerna och Lahdo, domaren skrek hela tiden på honom men Wolf vägrade lyda. Sedan är det flera som knuffas och säger massor med otrevliga saker och Gladiatorerna vill ju provocera oss utmanare hela tiden, inget nytt. Sedan har vi tex. Stinger, hon går in i sin karaktär under en gren och efteråt är hon schysst och tackar sin motståndare. Det gillar jag! En av anledningarna till varför hon är min favoritgladiator. Sportslighet gillar jag, när det är kamp så är det kamp men efteråt ska man få visa glädje och tacka sin motståndare. Vi, inom lagsport är vana vid detta, titta när ett volleybollag gör poäng, när ett fotbollslag gör mål, när ett handbollslag vinner en viktig match. Glädjen och vinnarinstinkten är stark hos många atleter och jag kan inte se mig själv utan de egenskaperna. Flera gånger under gårdagens program var jag sammanbiten men aldrig kaxig, varför skulle jag i hela friden vara det när jag tar 0 poäng i tre grenar, helt obegripligt. Gladiatorn Bullet som för övrigt spelar basket är den som har visat den spiriten från deras sida, i flera program. Man blir ju en aning skraj när hon kommer igång på rikigt, vilket muskelpaket med aggression! GGrrr..... ;)

Läs gärna Gladiatorn Primes inlägg om tankar om Gladiatorerna, där han på ett bra sätt förklarar lite av det jag också försöker förmedla, ur en annan vinkel.

Any way, det jag ville komma fram till är att alla har vi olika åsikter om programmet. Läste på en blogg att många föräldrar anser att våldet har ökat, tuffheten är helt annan i dag än tidigare, inget bra att visa för barnen. Ren trams anser jag! Våldet är sportligt men inte fult (kanske någon enstaka gång), det är som i vanliga sporter med kroppskontakt. Passar det inte din familj, välj att kolla på Melodifestivalen istället. Inga konstigheter!

                                                                   _________________

Jag blir fullkomligt rörd när mina f.d elever skickar meddelande och mail och stöttar mig via deras bloggar, jag är så stolt över er allihopa! Det är ni som motiverar och driver mig i mitt yrke. Responsen jag får ett år efter att mina elever har slutat på Sofielundsskolan is what keeps me going on. Du som lärare når kanske inte når ut till dina elever i dag när du undervisar men säkerligen i framtiden. Vi gör skillnad!

                                                                   _________________

Söndagen har varit relativt lugn, ätit brunch med Björn på Gustav Adolfs restaurang, hämtat Johan på Sturup och nu chillar vi inför en förspäckad vecka. Jag har under sportlovet tränat järnet och i dag har jag första vilodagen, skönt. Kommer en uppdatering på vad jag har fyllt träningsdagboken med. Imorgon väntar jobb och det ska bli himla roligt att få höra elevernas och kollegornas reaktioner efter gårdagens program. Handboll och styrka (ev. korta intervaller 30 sek x 6 också) väntar träningsmässigt och efteråt mys med mat hos Evelina i laget.

Nu får det bli kvalitetstid med min sambo:)
Ha en fortsatt trevlig söndag

Min favoritgladiator
Stinger!:)

Bild lånad från tv4.se