JJAAA! Semifinal för mig i Gladiatorerna!!!

Oj, oj, oj, oj, jag vet inte vart jag ska börja!

Kan ju börja med att säga att det har varit fruktansvärt jobbigt att inte kunna dela med sig av hur det har gått i första programmet! Jag har inte kunnat sitta still en enda minut i dag! Adrenalinet har pumpat på högsta nivån, hjärtklappning emellanåt och panikångesten ska vi inte ens tala om. Fruktansvärt nervöst över att se sig själv i tv-rutan för första gången i ens liv.

Jag mötte en lite äldre motståndare och hon fick en riktigt bra start medan jag halkade efter rejält. Fick arbeta med mitt huvud duktigt mycket ska ni veta, den mentala biten blev avgörande för mig. Fysiskt var jag inte det minsta rädd utan att ladda om på 15 minuter, med flera tusen på läktaren, Gry som pratar och samtidigt ska man ge sitt bästa, verkligen sitt bästa för att kunna ta poäng, var den svåra biten. Gladiatorerna är inga man leker med direkt om någon tror det. De är grymma på det de gör och gör allt för att krossa sina motståndare. Sedan har resultatet lite att göra med vilken Gladiator du får möta vilket ni säkerligen förstår. Bullet, som är den största och enligt mig den mest atletiska Gladiatorn, som basket i högsta ligan här i Sverige och egenskaperna en basketspelare har, är bra nog för att kunna dominera i programmet. Hon är dessutom störst och längst av alla och tyngden spelar sin roll i de flesta grenarna. Jag fick möta henne i två av grenarna och visst duellen är jag inte direkt stolt över, dvs. den första grenen. Ingen chans från min sida, det är hennes gren helt enkelt. Däremot är jag hyfsad nöjd med insatsen i attackbollen då jag även där fick möta henne. Tycker att kamperna ska vara jämna och underhållande och rättvisa blir de tyvärr inte alltid men det är en del av showen. Underhållning på högsta nivå vill säga!

Jag började knappra upp Annettes försprång efter halva programmet och då ska ni inte ens veta vad som pågick i mitt huvud! Fick höra av en f.d tränare att jag saknade mod en gång och vet ni vad, det är banne mig en av de främsta egenskaperna jag besitter som handbollsspelare! Människor som har tryckt ner mig genom åren, mina fina prestationer i min karriär och framförallt glädjen, tog jag fram och började fightas på riktigt, vilja och inställning kommer du fruktansvärt långt med! Gladiatorerna är en häftig show att vara del av men tävling är tävling för mig, och varför ska jag delta om jag inte vill vinna? Nä, för sören! Jag började trigga mig själv med min positiva tankar och peppningar som också pryder min träningsdagbok och det hjälpte mig enormt.

I rekylen kom jag ännu närmare Annette då jag plockade hem 13 poäng och hon endast fyra. Konstigt nog tyckte ändå Wikegård (kommentatorn) att det var sådär från min sida eller endast godkänt. Kom igen surgubbe! Det var en bra prestation och upphämtning, det vet alla som har sett programmet tidigare och andra deltagares poäng. Men jag är inte bitter Wikegård för det är din uppgift att spyda ner lite halvtaskiga kommentarer emellanåt för showens skull, ha ha ha. Faktiskt så trodde jag att kommentatorerna skulle vara ännu tuffare då jag inte var så bra i början, vilket jag var beredd på. Bryr mig inte så mycket om den biten utan mer om min prestation och framförallt upplevelsen, att få vara med om allt detta. Jag glömmer hela tiden att ca 9000 sökte och endast 16 fick vara med i programmet. Utan min älskling Johan som anmälde mig, hade jag inte stått där som en vinnare i dag! Tycker om er, Hussfelt och Wikegård ändå:) Jag triggas ju bara ännu mer av när folk inte tror på mig, jag blir endast starkare som människa! Jo. en grej till Wikegård. Väldigt märkligt att du pratar om min attityd och att jag retar upp Gladiatorerna. Ingen som begriper vad du menar? Eller jo, det är just det som är meningen, ha ha ha! Vi är tävlingsmänniskor allihopa och jag förstår inte att man inte ska få visa känslor efter grenarna. Jag kan berätta för er läsare att jag är hellre mig själv och hatad än falsk och älskad. Att som utmanare låtsas att detta endast är på "skoj" och le när du får stryk, att du tackar för smällarna, tar emot knuffar och sedan kryper in i ditt skal och låtsas som att inte vara stolt över dig själv när du tar poäng är fegt! Till slut vinner de över dig psykiskt, thats it! Detta är en tävling med riktigt tuffa kamper och är du tävlingsmänniska så visar du det. Punkt!Alla visar vi det på olika sätt. Är du med i programmet för att det endast är kul, tjaeee då presterar du efter det också, precis som i vilken idrott som helst! Det är min åsikt och jag står för den alla dagar i veckan. Jag älskar tävlingar, jag är inte kaxig på något sätt som Wikegård sa i dag men däremot fullkomligt ärlig, mig själv, bjuder framförallt på mig själv och kommer aldrig hålla tillbaka något för att tillfredställa någon annan, eller vara rädd över att göra bort mig. Sooo what? Vad kommer hända? Sedan får vi inte glömma att detta är en show, måste i för sig påminna mig själv emellanåt, he he he. Så är det bara när man är van vid att tävla, vinnarskalle.........

Any way, gatloppet var tufft alltså! Låg ner ett tag i början och fick ta emot mycket stryk av Athena. Otroligt svårt att ta sig upp och springa när man ligger på magen men lyckligtvis fick jag upp farten efter några sekunder och gasade. Tio viktiga poäng senare var det dags för hinderbanan. Känslan efter gatloppet var obeskrivlig och inte det minsta trött!

Det skiljde tre sekunder mellan mig och Annette inför hinderbanan vilket innebar att hon fick starta tidigare. Har aldrig i heeeeeela mitt liv varit så sammanbiten och laddad som jag var strax innan startsignalen, aldrig, never! Handboll går inte ens att jämföra med, inte ett dugg! Jag har varit med om en hel del under min karriär men inget slår detta och för vissa låter kanske detta som trams men icke för mig, som är världens största tävlingsmänniska! Ni som känner mig vet vad jag menar!

Jag kom ikapp Annette strax innan det långa och krångliga repet, gillar inte alls den delen. Sätter du i foten lite snett är det kört, då fastnar du och förlorar mycket tid på att hitta tillbaka, under världens stress dessutom. Efter vattenmomenten kunde jag knappt andas, ingen energi när jag väl fick jag luft. Fruktansvärd mjölksyra och vid det ögonblicket när jag tappar balansen, ska ni inte veta vad jag tänkte i mitt huvud! Jag hade heller ingen aning om vart Annette befann sig och nästa moment, att komma upp på pyramiden blev smått avgörande. Det är svårare än vad det ser ut, det är högt och ingen energi som hjälper dig. Jag lyckas på första försöket men Annette bommar och med tunga steg tog jag mig äntligen upp! Linbanan ner försökte jag slappna av i hela kroppen och ladda för rullbandet, fy skjutton vad jobbigt det är! Gigantisk mjölksyra och alla föregående grenar som spökade både fysiskt och psykiskt i kroppen skulle jag nu ta mig upp för den jobbigaste momenten. Bang, ramlade ner och strax därpå ser jag Annette stående bredvid mig. Vid det ögonblicket tog jag ett djupt andetag, tänkte endast positiva tankar och faktiskt på tekniken som vi fick lära oss. Huvudet högt, tittandes rakt fram och absolut inte på rullbandet, hårt jobbande med armarna och massor med spring i benen. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, jag slänger mig på den röda knappen och får inte ut något ord eller någon luft in. Min älskling slänger sig på mig, skriker massor med saker som "fattar du vad du har gjort, du är så jävla grym, fattar du...." osv. Jag stirrar på honom med en tom blick och öppen mun och ett tag kändes det inte som verklighet, så jobbigt var det. Det är tack vare honom jag vinner i dag!

Resan hittills har varit så grymt häftig, ni anar inte kära läsare! Jag har laddat mentalt i snart tio månader för att se det här programmet, därför ville jag få ut allt här på bloggen, så ni får vara en del av min häftiga resan. Min familj, Johans familj, vänner, kollegor, lagkamrater, bekanta har stöttat mig otroligt mycket, ni är fantastiska allihopa. I dag har jag mottagit hundratals lyckoönskningar, peppningar och annat kärt från er. Att ha med sig det på den här resan är ovärderligt, går inte att beskriva. Har inte direkt fattat vad jag har varit med om riktigt, men det kommer!

Ikväll har det varit en Gladiatorkväll deluxe här hemma med vänner och som vi har gapat och skrikit av glädje. Noghor och Calle bjöd ju på sådan härlig show och jag måste erkänna att det här programmet har varit det mest underhållande hittills, tack vare killarna och vår duell på rullbandet. Tråkigt nog kunde inte Johan närvara då de spelade match i Stockholm men istället för att spendera kvällen/natten i en buss, stannade han i huvudstaden för att kolla på programmet. Imorgon flyger han hem istället. Du var med oss ändå älskling, mycket tid i tv-rutan ;)

Tack ännu en gång för alla fina ord och lyckoönskningar. Nu får ni för tusan inte missa semifinalen den 24 mars för då smäller det ordentligt vill jag lova, från alla håll och kanter! Missade ni programmet i dag, kan ni se det HÄR, 6 dagar kostnadsfritt.

Glömde ju berätta att vi krossade HK Malmö i dag med hela 42 - 12! Fantastisk insats och nu är det inte mycket som kan stoppa oss från att vinna serien! Wooohooo! Världens bästa dag det här!

Bilder från kvällen

Fullt hus, strax innan sändningen börjar. Gottebordet missar man inte men jag kunde knappt äta något under showen:)

David är sammanbiten:)

Här har ni en grabb som vet hur man klär sig:)
Björn med i programmets bästa klack:)

______________________

Klockan är 03.08 och imorgon väntar en avkopplande dag med inslag av träning. På måndag är det dags att återgå till jobbet efter en veckas sportlov. Hade mer än gärna varit ledig i några dagar till men men..... Hörs imorgon.

Kärlek till er alla:)