Jag rör mig ständigt på min arbetsplats som idrottslärare och ibland kanske lite för mycket med tanke på hur mycket tid jag ägnar åt fysisk aktivitet på fritiden. Dock hade jag absolut inte sagt nej till motion på arbetstid och allt fler forskningar visar på att det gynnar arbetet, produktiviteten ökar och vilken chef strävar inte efter att personalen är frisk och arbetar bra? Vi hade faktiskt ämnet uppe för inte så länge sedan på Sofielundsskolan men tråkigt nog röstas vi ner som är positiva till förslaget ganska så snabbt! "När ska det göras under arbetstiden, får man ta sig till gymet eller endast röra sig i området, hinner man duscha etc" det är det vanligaste frågenteckerna. Jag ser inga problem med att ta mig en joggingtur eller promenad på min lunch och äta min mat sittandes vi datorn, no problemas! Nåja, det är kanske mycket att begära men jag vill ändå visa er den senaste forskningen om ämnet från Stockholms Universitet.

Kopierat från forskning.se

Träning på arbetstid ökar produktiviteten

2011-09-01

Pressmeddelande från

Stockholms universitet

"Att få ägna arbetstid åt fysisk aktivitet kan leda till ökad produktivitet. Det visar en studie genomförd av forskare vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet som publicerats i augustinumret av den vetenskapliga tidskriften Journal of Occupational and Environmental Medicine.

Studien visar att det kan vara möjligt att använda arbetstid för träning eller andra hälsofrämjande åtgärder och ändå uppnå samma eller högre produktionsnivåer. Samma produktionsnivåer med färre arbetstimmar innebär en ökad produktivitet, samtidigt som individerna kan dra nytta av de hälsofördelar fysisk aktivitet ger.

– Den ökade produktiviteten kan dels bero på att man åstadkommer mer de timmar man är på arbetet, kanske på grund av bättre ork, dels på att mindre arbetstid går åt till sjukfrånvaro, säger Ulrica von Thiele Schwarz och Henna Hasson, forskarna bakom studien.

I studien fick två arbetsplatser inom en tandvårdsorganisation ägna 2,5 timmar varje vecka åt fysisk aktivitet, fördelat på två tillfällen. En annan grupp fick samma minskning av arbetstiden men utan obligatorisk träning och en tredje grupp hade kvar sin ordinarie arbetstid, 40 timmar per vecka.

Resultaten visade att samtliga grupper kunde behålla eller till och med öka sin produktionsnivå, i det här fallet antalet behandlade patienter, under studieperioden jämfört med motsvarande period föregående år. De som tränade rapporterade också förbättringar i självskattad produktivitet - de upplevde att de åstadkom mer på arbetet, hade en ökad arbetsförmåga och var mindre sjuka".

Ytterligare information
Ulrica von Thiele Schwarz vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 070-755 31 91, e-post uvt@psychology.su.se

Henna Hasson vid Lunds universitet och Karolinska Institutet, e-post henna.hasson@ki.se